Ugglan & Lyran

När pappa kungen blev arg — och varför han blev det.

1635 beställde Henrietta Maria av England ovanstående porträtt (i bättre upplösning här) av sina tre barn kronprins Charles, prinsessan Mary och prins James av konstnären Anthonis (Anthony) Van Dyck för att skicka till sin syster Christine av Savoyen. Christine hade tidigare skickat ett porträtt av sina barn till Henrietta Maria.

Det rapporteras att Charles I blev arg när han såg porträttet. Enligt Savoyens ambassadör i London hade drottningen visat honom porträttet och sagt att kungen var

faché contre le painter Vandec por ne leur avoir mis leur Tablié comme on accoustume aux petit enfans.

Det vill säga att han var arg på Van Dyck för att han inte klätt dem i sina förkläden som man brukar med små barn.

Detta har senare tolkats som att Charles I var arg för att kronprinsen Charles (senare Charles II) var klädd i kolt. Han beställde också själv ett porträtt av barnen lite senare där kronprinsen är klädd i tröja och byxor.

Franz Wenzel Schwarz efter Anthonis Van Dyck. Charles I:s tre äldsta barn. Orginalet här.

En rad saker pekar dock på att denna tolkning är felaktig. Hade Charles I varit arg för att Van Dyck målat kronprinsen i kolt borde Henrietta Maria använt ordet ”Robe” istället för ”Tablié”. Vidare ska drottningen ha bett konstnären att måla dit förkläden, vilket han gjorde (på de yngre barnen), dessa är dock mycket tunna och efemeriska. Det är mycket tydligt om man jämför detta porträtt med det som Van Dyck målade åt Charles I där kronprinsen har byxor. Det verkar som att konstnären var nöjd med hur han målat de yngre barnens kläder och inte ville förstöra det med att måla förkläden över.

Kronprinsen var omkring fem år då dessa porträtt målades. Egentligen var han väl ung för att ha byxor. Pojkar i de högre klasserna i England fick vanligen lägga bort kolten när de var sex sju år. Mycket tyder på att Charles I helt enkelt ville ha ett porträtt av barnen där äldste sonen bar byxor och att detta inte hade något med hans kritik av hur Van Dyck hade målat det tidigare porträttet att göra.

Något som är tydligt är hur mycket mer ”koreograferade” barnens poser är i det senare porträttet. Där en viss otålighet ”Hur länge ska vi stå här?” framträder i det första porträttet är poserna, förutom James, mycket mer vuxna i det senare, och även den yngste prinsen intar en pose där han visar sin förtröstan på sina äldre syskon. Men han och Mary har ordentliga förkläden.

Källor:

Anna Reynolds. In Fine Style — The Art of Tudor and Stuart Fashion. London : Royal Collection Trust, 2013.

Erika Langmuir. Imagining Childhood — Themes in the Imagery of Childhood. Yale University Press, 2006

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2021 Ugglan & Lyran

Tema av Anders Norén